Läs dikter

Mike McArthurs vackra översättning av
Torleif Styffes
När solen färgar juninatten

When The June Night’s Washed With Sunshine

It‘s not too hot for breathing it’s not too cool for living,
I can follow in your footsteps through the dew,
o’er the flowering, green-clad meadow down to warm, red-painted dwellings,
I catch you and walk side by side with you.

Oh, when the June night’s washed with sunshine
and when singing, and the dancing reach their end,
they’re moments we should try to keep for ever, come what may,
as a blanket for a chilly winter day.

Now the bird-song has awakened, though we walked ahead so quietly.
Was it sunshine or our walking arm in arm.
Was our own loud heart-beat heard there, or the soft grass lightly stirred there,
or the wind that blew towards the field and farm?

Oh, when the June night’s washed with sunshine
and when singing, and the dancing reach their end,
they’re moments we should try to keep for ever, come what may,
as a blanket for a chilly winter day.

Mellan hägg och syren
Om jag fick välja, så ville jag vara
där majsolen väcker allt liv,
där trasten förkunnar att skapelsen nu
är ett enda förbryllande ”bliv”.
Och häggen har kvar några doftande blommor
bland blekgröna blad på sin gren
när samtidigt lila syrenknoppar brister –
jag lever bland hägg och syren.

Då skjuter jag undan det dagliga slitet
och insuper dagen som är,
all oro och längtan är ställda åt sidan –
då finns bara ”just nu” och ”här”.
Just så vill jag leva, förnimma och insupa
vårluften doftande len
och än en gång famna den flyende skönhet
som finns mellan hägg och syren.
T.S. 

 

Till Dalbybjörken
Du sattes som ett vårdträd artonhundrasextitvå
i Pollackgårdens jord – var kanske tjugo redan då.
Du växte till ett omfång björkar sällan brukar nå
med omkrets på sex meter, diameter cirka två.

Men Pollackgården revs och marken blev till kyrkogård,
din plats blev ibland gravarna, och hemlös blev din vård,
och släktled efter släktled följde du från dop till grop,
din krona sjöng välkommen och farväl till allihop.
För egen del du tänkte dig nog liv i evighet
som hembygdsfolkets trogna vän liksom turistmagnet,
i mer än hundrafemtiårigt levnadsperspektiv
kan man så lätt få känslan av att leva evigt liv.

Men ålderdomen kom och satte röta i din stam
så sprickor uppstod, grenar bröts och saven läckte fram.
Förstärkningsjobb med järn och rep gav tillfällig respit
till tjugohundrasex – tänk att du nådde ända dit.
Med motorsåg togs gren för gren, tills du blev kal och bar,
en stubbe, eller torso, det är allt som nu finns kvar.
Med högsta förebild man hoppas att det spirar fram
en vacker dag en telning utav gisten rot och stam.
Torleif Styffe, 2013